Från en tid då allt var gryning
Den tid som människobarn glömt
Som en gyttja från urtids famn
En tid ingen kan, en tid utan namn
I grottans djup ni legat då
När trollfolk i vildmarken steg
Då var ni i talen få
Då mitt folk gick ytans väg
En svart hemlighet i forntids skugga
Dold i glömska nu stenen läro mej
Om Trollkungens krig mot en giftig sugga
Ty stenen viska den ljuga ej
Ur sanningens källa jag tar min dödssup
Den fylla mina lungor den fylla min trut
Ur sanningens källa
Dunkel och djup
